Autonoma Maoisters Elevuppror

Lördagen den 16/5 var det dags för den efterlängtade Ockupationsfestivalen "165". AME begav sig in till Lund för att delta i ockupationerna och kampen mot bostadsbristen och högerpolitiken.

Trots lite regnigt väder var stämningen på topp bland de hundratals som samlats på torget för fest med god mat, livemusik, tal och dans! Efter en lång tids försening p.g.a. polisens trakasserier kunde tåget äntligen börja röra på sig. Uppdelade i fyra färgkodade block gav vi oss av mot våra nya hus.
Tåget gick längst Kyrkogatan när röda blocket gör en utbrytning och försöker ta ett hus. Polisen slår urskiljningslöst och pepparsprejar folk. En grupp människor befinner sig på en innergård och några av dem lyckas ta sig upp på ett tak för att mötas av massornas jubel. AME befinner sig precis bakom de aktivister som försöker forcera sig fram och vi upprörs över polisens behandling av fredliga, om än konfrontativa, demonstranter.














Tåget är nu samlat vid Petriplatsen (stadsbiblioteket) och polisen har spärrat alla vägar därifrån. Stämningen är trots snutens våld och trakasserier bra och förstagångsdemonstranter, "vanligt folk" och gamla veteraner står sida vid sida. Tåget rör sig fram och tillbaka och stämningen är lätt förvirrad.
AME introducerar en variant på det officiella slagordet "Vi tar ett hus ikväll, vi tar ett hus ikväll!" som lyder "Vi tar en snut ikväll...". Det nya slagordet sprider sig som en löpeld och AME, slagordens avant garde, noterar ännu en framgång på listan bland storheter som ESF:s klassiska "Dialogpolis - SS-gris!", "Polisen slår dig blodig och röd - om du inte bjuder på wienerbröd!" och "Snuthäst - köttfärsfest!".




Demonstranterna, som har varit ihopträngda en längre tid, börjar bli trötta på snuten som gör allt de kan för att förstöra feststämningen. Röda och vita blocket försöker därför forcera en av avspärrningarna med en snabb manöver och det ser till en början ut att gå bra. Polisen hinner dock skicka fram sina hästar och går mycket våldsamt fram med pepparsprej, batonger och ridpiskor (!). Det är här som många demonstranter, inklusive två kamrater från AME, skadas.

En polisbuss kommer körandes i hög fart bakifrån och demonstranterna trycks fram mot polisavspärrningen där de misshandlas av våldskåta snutar höga på adrenalin och testosteron. Några kamrater gör en insats och blockerar bussen, vilket lyckas i någon minut trots att föraren försöker köra över demonstranterna. Många människor mindre sugna på att få spö och de som redan fått för mycket stryk av snuten hinner ta sig tillbaka till den relativa säkerheten på Petriplatsens gräs innan snutarna hoppar ut ur sin buss och besinningslöst slår mot allt och alla i närheten av bussen.







Efter ännu en tids väntan får vi tillstånd att röra oss vidare mot Smålands Nation och stämningen är väldigt bra! Folk dansar sig fram, bengaler tänds och några raketer avfyras. Om snuten hade låtit bli att jävlas hade det varit såhär hela vägen.










Tåget tar sig fram till Smålands utan fler problem eller trakasserier från "ordningsmakten". Skånes samlade antidemokratiska extremvänster samlar ihop sig en liten stund inne på nationen där skadade blir ompysslade och trötta ben får en paus. Ute på gatan fortgår festen vid ljudbilarna och stämningen är förvånansvärt hög, med tanke på att en stor mängd poliser står bara en liten bit bort och övervakar det hela.
Det meddelas efter en stund att vi ska tåga bort till polishuset för att ha en stödfest/-demonstration för frihetsberövade kamrater. Vi börjar gå och stämningen är väldigt hög. Regnet vi upplevt tidigare är ett minne blott, och alla verkar plötsligt ha fått tillbaka all energi.
Farbror blå tillåter oss att gå till deras högkvarter utan att pepparspraya oss, till mångas förvåning, men många poliser verkar väldigt taggade och man kan se hur det rycker i deras batonghänder.





Till slut kommer vi fram till polisfästningen, och inleder en fest som vida överträffar den lite smådåliga dylika på stortorget innan demonstrationen. Ljudbilarna fortsätter pumpa ut dansmusik och stämningen är så bra att man kan ta på den. Om man rör sig från festen märker ma genast att det blir kyligare då det har börjat mörkna. I festens  centrum är temperaturen dock hög! Det glada humöret blir ännu bättre av det faktum att en stor mängd poliser står på rad (i samma svarta uniform...) och bara längtar efter att få misshandla oss men inte får någon chans eftersom vi är på platsen för att festa.





Sammanfattningsvis var första dagen av festivalen lyckad, även om det inte blev riktigt så "festivaligt" som det var tänkt - om än nästan. Stämningen var under demonstrationståget mycket god även efter trakasserier, misshandel, försening, förvirring och motigheter. Vi som var ute på gatorna i Lund höll på vårt icke-våld med en imponerande disciplin och trots att vi blev pepparsprejade, piskade, slagna, hindrade och provocerade så lyckades vi genomföra tåget. Även om inga hus togs mitt på dagen gjordes mycket goda försök och det var härligt att se att så många människor har insett att problemen med bostadssituationen inte kan lösas genom att rösta i kommunvalet eller skriva insändare till Sydsvenskan. Det var också glädjande att se solidariteten människor emellan och hur bra vi höll ihop. Det måste finnas plats för alla och det gjorde det i lördags även om en del säkert blev avskräckta av polisens brutala agerande.

---

Söndag 17/5 fortsätter ockupationsfestivalen. Delar av AME är där även då, medan andra av sjukdom tvingas stanna hemma

Planerat är inflyttning i ett av tre ockuperade hus och städning i de två andra, men då inga hus ockuperats - vad vi då visste - är det istället stöddemonstration för oss själva och fortsatt manifestation mot bostadsbristen som står på schemat. Efter en grundlig polisgenomsökning av ljudbilen bär det av ut på Lunds gator. Det underbart halvironiska slagordet "Stor batong, liten kuk" är populärt. Demonstrationen stannar upp på en väg vid en bakluckeloppis på en fotbollsplan och ljudbilen meddelar det som vissa vetat, vissa hört ryktesvägen och andra inte hört alls: Ett hus har ockuperats på St. Lars-området bara en liten bit ifrån platsen där vi befinner oss.
Garderobsfascisterna i blå uniform försöker hindra tåget från att svänga vänster, och mindre bråk uppstår. Eftersom vi är fler och mer kvicktänkta lyckas vi dock ta oss förbi deras piketavspärrning och de tvingas springa omkring och jaga enskilda individer. Tåget är nu upplöst, vilket gör det oerhört svårt för polisen att hindra demonstranter från att ta sig till det ockuperade huset. Efter en liten stund är alla framme, men när AME kommer dit har ordningsmakten redan kommit så långt i sin avspärrning av den inte längre tomma gamla sjukhusbyggnaden att det inte ens är lönt att försöka ta sig in.





Utanför polisens avspärrningar händer inte så mycket. Då och då kommer de ridande poliserna galopperande in i folkmassan, en person blir biten av en polishund vars förare av okänd anledning tagit av djurets munskydd, och vi ropar slagord samt ställer till med problem för lagens långa arm på många sätt.
Antalet personer i de nu två ockuperade husen varierar beroende på vem man frågar, men vi tror att det rör sig om ca. 100 personer. Några småsaker händer på utsidan: En civilsnut hotar folk med pepparspray då han blir avslöjad, några MUF:are kommer och börjar provocera och förolämpa till höger och vänster samt demonstranter försöker stoppa en Skånetrafikenbuss som kommer för att hämta omhändertagna ockupanter (Skånetrafiken är ju sedan tidigare kända som fascistkollaboratörer av värsta sort så AME hyser inga tvivel om att de slängt av ordinarie passagerare i farten för att kunna ställa upp på snutens sida och forsla demonstranter långt åt helvete).
Senare på kvällen rapporteras alla byggnader vara tomma igen, och 30 personer uppges vara frihetsberövade. Allt vårt stöd till dem!





AME är sammanfattningsvis mycket nöjda med det första slaget i striden för en mänsklig bostadspolitik i Lund och i förlängningen resten världen. Vi är stolta över att ha stridit tillsammans med gamla och nya kamrater och vi hoppas att Ockupationsfestivalen bara är början. Tillsammans är vi starka!


Uppdaterad 19/5 16.53.
Uppdaterad 22/5 19:20.