"Motståndsrörelsens" aktiviteter


Svenska Motståndsrörelsen (SMR) kallas för Sveriges våldsammaste nynazistiska organisation och brukar anses vara ett av de största hoten mot "demokratin" i Sverige. Men vad sysslar de egentligen med? För de av våra läsare som inte bor i Göteborg, Stockholm eller någon annan stor/nazität stat är "Motståndsrörelsens" enda ansikte oftast en stor mängd klistermärken på lyktstolpar och elskåp. Dessa rivs oftast snabbt ner då judekarikatyrer, påståenden om att EU är en kommunistisk organisation osv. inte är något som tilltalar icke-konspirationsteoretiskt lagda människor eller icke-nazister.
Eftersom vi inom AME brinner för våra trogna läsare och ser det som en viktig del i vår kamp att sprida information om kontrarevolutionära krafter i samhället, väljer vi att publicera följande statistik som sammanställts av aktivister inom AME:s IT-grupp.





Notera att "mörkertalet" när det gäller klistermärkesuppsättning med all sannolikhet är väldigt högt. De verkliga siffrorna för kamp-klistring antas vara mångdubbelt högre än vad vår statistik visar. Detta beror på att de flesta ariska krigare väljer att inte publicera en rapport för några klistermärken.
Det är ändå underhållande med siffrorna eftersom de visar hur många av SMR:s aktivister/sympatisörer som verkligen tar klistermärkena på så stort allvar att de skriver en sammanfattning på några rader om hur klistrandet gick och kallar detta för "kamprapport". Man kan anta att många av aktivisterna inom SMR är desperata efter bekräftelse och uppmärksamhet och försöker få den genom att skryta om sina aktioner på Internets mest 90-talsaktiga hemsida: patriot.nu.

Som avslutning vill AME passa på att tipsa om den eminenta Avhopparbloggen. Bakom bloggen ligger ett gäng avhoppade SMR:are. Trevlig läsning!


Månadens idiot...


...är självklart SD:are och dessutom väldigt ful. I ett utskick från SD som innehåller två stycken valsedlar och en propagandabroschyr uttrycker sig stolpskottet Kerstin Ljungkvist från Alvesta såhär:





Vad hon helt verkar ha missat är att Turkiets regering är sekulär och att Turkiet som nation bygger på en sekulär grund. Landet har alltid legat i framkant när det gäller sekularisering och stat och kyrka är helt skiljd. Vet Kerstin om att Svenska kyrkan och svenska staten inte skiljdes för än år 2000?
Den förra turkiska regeringen har tex. infört slöjförbud i skolor, på universitet och liknande. Detta gäller såväl friskolor som offentliga skolor.
Kerstin, det blir bara patetiskt när ett så reaktionärt, konservativt och kvinnofientligt parti som SD påstår att de är emot EU-inträde för Turkiets del pga. att landet är religiöst. Sverigedemokraterna driver oerhört förlegade och idiotiska frågor i kyrkofullmäktige och att kritisera Turkiet för religiös fanatism är att kasta sten i glashus.

Samtidigt som det hela är tragiskt så är det underhållande att se att en så stor idiot som Kerstin är nummer 22 på SD:s lista till Europaparlamentsvalet. SD ger sannerligen det anti-intellektuella och efterblivna ett ansikte med sina pseduopolitikers upptåg och äventyr. Vi i AME undrar hur SD tänkte när de satte Trollmor på sin lista. Hur har de tänkt att en idiot som tror att Turkiet styrs av islamister ska kunna driva en fråga i parlamentet?


Angående Debatt i SVT 1


Gårdagens Debatt i SVT 1 (21/5) var ett nytt lågvattenmärke när det gäller nivån på debatten (eller ska vi kanske kalla det ”det ohejdbara uttryckandet av icke underbyggda åsikter”?). Aldrig förr har så mycket dumma saker sagts under ett program. Kanske beror situationen som uppstod på att många politiker, journalister och andra makthavare tackat nej till att delta (pga. påstådd rädsla för den berömda ”rasiststämpeln") och att publiken därför bestod av en sällan skådat stor proportion av s.k. ”vanligt folk”.


I majoriteten av Debattprogrammen har producenterna lyckats balansera mellan att ha en del ”vanliga människor” och en del ”experter”. Detta ledde till en mycket bättre debatt eftersom det fanns krafter som kunde styra upp den och se till att den inte hamnade på gårdagens programs patetiskt låga nivå. När de yrkespolitiker som var gäster i programmet (regeringens husneger Nyamko Sabuni samt S-kvinnors Nalin Pekgul) seriöst debatterade om det berodde på invandrares ras att de var kriminella (more or less) var det utan tvivel ingen acceptabel nivå på debatten.
Det som element i publiken vräkte ur sig var inte debattinlägg utan rudimentära, o-underbyggda, anti-intellektuella, löjeväckande och allmänt idiotiska åsikter. Höjdpunkten var kärringen som menade att (jag citerar ur minnet) ”…invandrare kommer hit, bor här i två månader och sen har de råd att köpa en dyr bil. Alltmedan vi svenskar som har jobbat i 30 år har inte ens råd till en Mercedes!". Åttiotalet ringde och ville ha tillbaka sina klyshiga idiot-statements. Är det förresten någon som är förvånad att idioten var fd. sosse?
Janne Josefsson har tidigare gått ut i debattartiklar och försvarat programmets icke-intellektuella och folkliga karaktär och det är absolut inte det folkliga eller icke-akademiska vi vänder oss emot. Det vi inom AME reagerar så starkt på är att ett program med bra potential kastas bort och förfaller till ett fikarum där folk sitter och spyr ur sig en massa skit, påhejade av en programledare och triggade av varandra. Det enda resultatet av gårdagens program är att folk får bekräftat att invandrare är bråkiga jävlar som lever på bidrag. Ingenting av det som är syftet med att låta ”vanligt folk” möta makthavare uppnåddes. Det vi inom AME hade velat se är en seriös utfrågning av klassfienderna från (S) och (FP). Varför de inte säger som det är, att det är klass det rör sig om och varför de hävdar, givetvis helt korrekt, att problemet är trångboddhet, arbetslöshet, utanförskap, polistrakasserier, fattigdom, brist på utbildning, nedlagda vårdcentraler osv. osv. utan att göra något åt uppräknade problem är frågor vi hade velat ha besvarade.

AME kommer att med spänning följa programmets utveckling efter att Janne Josefsson i gårdagens program också hann med att tacka för sig och lämna över till en ny förmåga (?).
Helst av allt hade vi velat se Jan Myrdal, Sveriges kanske sista sanna intellektuella person, axla manteln och utrustad med elektriska stolar åt publiken för att tysta efterblivna småborgerliga klassplittrare styra upp programmet till aldrig förr skådade nivåer. Men vi antar att sådana utopiska drömmar är något vi får gå och inombords småle åt till dess att revolutionen är här och allt blir så jävla mycket coolare än förr.



RSS 2.0