Tredje riket ringde och ville ha tillbaka sin approach
6:e juni. Sveriges nationaldag. Ystad gjorde sig påmint som en nationalistisk tidskapsel med "parad" och "hyllning till fosterlandet". Ingen tänkte på - eller ens visste - att vi firar nationaldag den 6/6 för att det var den dag då det regnat minst under 1893 års helveckofirande av svenska flaggan.
Några ungdomar hade anordnat en flygbladsutdelning den 5/6 samt en protest på själva nationaldagen, och trots att detta skedde med väldigt kort varsel lyckades AME representera sig vid båda tillfällena. Flygbladsutdelningen gick bra - det tog inte lång tid innan informationspapprena tog slut - och trots att demonstrationen dagen efter var en aning fåhövdad stod det ändå några ihärdiga antinationalister på Stortorgets mitt med en banderoll med texten "Arbetarklassen har ingen nation" och väntade när Hemvärnet och andra kom marscherande.
Härnäst bjöds det på chauvinism och dubbelmoral till den milda grad att vi motdemonstranter nästan trodde att de skojade. Speciellt roligt var det högtidligt tysta hissandet av flaggan uppe på kommunhuset, då människor i folkdräkt och uniform höjde sina egna fanor i en patetisk salut, den mumlade nationalsången och Kent Mårtenssons (S) tal. Ett tal som avslutades med en påminnelse om att vi alla är en del av mänskligheten i form ett Björn Afzelius-citat:
"och på varje fråga har man själv ett svar,
Och allt bortom horisonten, känns skrämmande och fel,
som ett onaturligt, obegripligt spel.
Då blundar man och jäser av självbelåtenhet,
och dumheten blir snart ens religion."
Det roliga började efter detta då Kent, efter att ha (i och för sig på ett fördomsfullt sätt) berättat om en Afrika-resa och sagt vettiga saker för att vara en sosse, avslutade med att utbringa ett "fyrfaldigt leve för fosterlandet". Se rubriken.
Något som i alla fall var glädjande var den extremt höga medelåldern på evenemanget: uppskattningsvis minst 65, inräknat de barnfamiljer som var där och drog ner snittet. Vi tror och hoppas att detta är ett bevis för att vardagsnationalismen är en utdöende idé som i princip kommer försvinna med 40-talisterna.
En annan trevlig sak är att demonstrationen blev omnämnd i Ystads Allehanda (vilket i och för sig inte är någon bedrift): "Den nationalistiska glädjeyran [Obs., överdrift på gränsen till lögn, AME:s anm.] på torget dämpades en aning när några surmulna ungdomar vecklade ut en stor banderoll med texten 'arbetarklassen har ingen nation'. Demonstranterna stod envist kvar i central position under hela ceremonin, som de alltså inte gillade. Inte ens kampen i Sydafrika verkade imponera."
Här vill vi bara påminna om att ANC, som hyllades i Mårtenssons tal, var en beväpnad socialistgerilla. You lose.
Aktivister från AME som befann sig på annan ort under nationaldagen önskar lugna oroliga läsare. Vi hann givetvis med att fira denna stora högtidsdag traditionsenligt:
165
Lördagen den 16/5 var det dags för den efterlängtade Ockupationsfestivalen "165". AME begav sig in till Lund för att delta i ockupationerna och kampen mot bostadsbristen och högerpolitiken.
Trots lite regnigt väder var stämningen på topp bland de hundratals som samlats på torget för fest med god mat, livemusik, tal och dans! Efter en lång tids försening p.g.a. polisens trakasserier kunde tåget äntligen börja röra på sig. Uppdelade i fyra färgkodade block gav vi oss av mot våra nya hus.
Tåget gick längst Kyrkogatan när röda blocket gör en utbrytning och försöker ta ett hus. Polisen slår urskiljningslöst och pepparsprejar folk. En grupp människor befinner sig på en innergård och några av dem lyckas ta sig upp på ett tak för att mötas av massornas jubel. AME befinner sig precis bakom de aktivister som försöker forcera sig fram och vi upprörs över polisens behandling av fredliga, om än konfrontativa, demonstranter.
Tåget är nu samlat vid Petriplatsen (stadsbiblioteket) och polisen har spärrat alla vägar därifrån. Stämningen är trots snutens våld och trakasserier bra och förstagångsdemonstranter, "vanligt folk" och gamla veteraner står sida vid sida. Tåget rör sig fram och tillbaka och stämningen är lätt förvirrad.
AME introducerar en variant på det officiella slagordet "Vi tar ett hus ikväll, vi tar ett hus ikväll!" som lyder "Vi tar en snut ikväll...". Det nya slagordet sprider sig som en löpeld och AME, slagordens avant garde, noterar ännu en framgång på listan bland storheter som ESF:s klassiska "Dialogpolis - SS-gris!", "Polisen slår dig blodig och röd - om du inte bjuder på wienerbröd!" och "Snuthäst - köttfärsfest!".
Demonstranterna, som har varit ihopträngda en längre tid, börjar bli trötta på snuten som gör allt de kan för att förstöra feststämningen. Röda och vita blocket försöker därför forcera en av avspärrningarna med en snabb manöver och det ser till en början ut att gå bra. Polisen hinner dock skicka fram sina hästar och går mycket våldsamt fram med pepparsprej, batonger och ridpiskor (!). Det är här som många demonstranter, inklusive två kamrater från AME, skadas.
En polisbuss kommer körandes i hög fart bakifrån och demonstranterna trycks fram mot polisavspärrningen där de misshandlas av våldskåta snutar höga på adrenalin och testosteron. Några kamrater gör en insats och blockerar bussen, vilket lyckas i någon minut trots att föraren försöker köra över demonstranterna. Många människor mindre sugna på att få spö och de som redan fått för mycket stryk av snuten hinner ta sig tillbaka till den relativa säkerheten på Petriplatsens gräs innan snutarna hoppar ut ur sin buss och besinningslöst slår mot allt och alla i närheten av bussen.
Efter ännu en tids väntan får vi tillstånd att röra oss vidare mot Smålands Nation och stämningen är väldigt bra! Folk dansar sig fram, bengaler tänds och några raketer avfyras. Om snuten hade låtit bli att jävlas hade det varit såhär hela vägen.
Tåget tar sig fram till Smålands utan fler problem eller trakasserier från "ordningsmakten". Skånes samlade antidemokratiska extremvänster samlar ihop sig en liten stund inne på nationen där skadade blir ompysslade och trötta ben får en paus. Ute på gatan fortgår festen vid ljudbilarna och stämningen är förvånansvärt hög, med tanke på att en stor mängd poliser står bara en liten bit bort och övervakar det hela.
Det meddelas efter en stund att vi ska tåga bort till polishuset för att ha en stödfest/-demonstration för frihetsberövade kamrater. Vi börjar gå och stämningen är väldigt hög. Regnet vi upplevt tidigare är ett minne blott, och alla verkar plötsligt ha fått tillbaka all energi.
Farbror blå tillåter oss att gå till deras högkvarter utan att pepparspraya oss, till mångas förvåning, men många poliser verkar väldigt taggade och man kan se hur det rycker i deras batonghänder.
Till slut kommer vi fram till polisfästningen, och inleder en fest som vida överträffar den lite smådåliga dylika på stortorget innan demonstrationen. Ljudbilarna fortsätter pumpa ut dansmusik och stämningen är så bra att man kan ta på den. Om man rör sig från festen märker ma genast att det blir kyligare då det har börjat mörkna. I festens centrum är temperaturen dock hög! Det glada humöret blir ännu bättre av det faktum att en stor mängd poliser står på rad (i samma svarta uniform...) och bara längtar efter att få misshandla oss men inte får någon chans eftersom vi är på platsen för att festa.
Sammanfattningsvis var första dagen av festivalen lyckad, även om det inte blev riktigt så "festivaligt" som det var tänkt - om än nästan. Stämningen var under demonstrationståget mycket god även efter trakasserier, misshandel, försening, förvirring och motigheter. Vi som var ute på gatorna i Lund höll på vårt icke-våld med en imponerande disciplin och trots att vi blev pepparsprejade, piskade, slagna, hindrade och provocerade så lyckades vi genomföra tåget. Även om inga hus togs mitt på dagen gjordes mycket goda försök och det var härligt att se att så många människor har insett att problemen med bostadssituationen inte kan lösas genom att rösta i kommunvalet eller skriva insändare till Sydsvenskan. Det var också glädjande att se solidariteten människor emellan och hur bra vi höll ihop. Det måste finnas plats för alla och det gjorde det i lördags även om en del säkert blev avskräckta av polisens brutala agerande.
Söndag 17/5 fortsätter ockupationsfestivalen. Delar av AME är där även då, medan andra av sjukdom tvingas stanna hemma
Planerat är inflyttning i ett av tre ockuperade hus och städning i de två andra, men då inga hus ockuperats - vad vi då visste - är det istället stöddemonstration för oss själva och fortsatt manifestation mot bostadsbristen som står på schemat. Efter en grundlig polisgenomsökning av ljudbilen bär det av ut på Lunds gator. Det underbart halvironiska slagordet "Stor batong, liten kuk" är populärt. Demonstrationen stannar upp på en väg vid en bakluckeloppis på en fotbollsplan och ljudbilen meddelar det som vissa vetat, vissa hört ryktesvägen och andra inte hört alls: Ett hus har ockuperats på St. Lars-området bara en liten bit ifrån platsen där vi befinner oss.
Garderobsfascisterna i blå uniform försöker hindra tåget från att svänga vänster, och mindre bråk uppstår. Eftersom vi är fler och mer kvicktänkta lyckas vi dock ta oss förbi deras piketavspärrning och de tvingas springa omkring och jaga enskilda individer. Tåget är nu upplöst, vilket gör det oerhört svårt för polisen att hindra demonstranter från att ta sig till det ockuperade huset. Efter en liten stund är alla framme, men när AME kommer dit har ordningsmakten redan kommit så långt i sin avspärrning av den inte längre tomma gamla sjukhusbyggnaden att det inte ens är lönt att försöka ta sig in.
Utanför polisens avspärrningar händer inte så mycket. Då och då kommer de ridande poliserna galopperande in i folkmassan, en person blir biten av en polishund vars förare av okänd anledning tagit av djurets munskydd, och vi ropar slagord samt ställer till med problem för lagens långa arm på många sätt.
Antalet personer i de nu två ockuperade husen varierar beroende på vem man frågar, men vi tror att det rör sig om ca. 100 personer. Några småsaker händer på utsidan: En civilsnut hotar folk med pepparspray då han blir avslöjad, några MUF:are kommer och börjar provocera och förolämpa till höger och vänster samt demonstranter försöker stoppa en Skånetrafikenbuss som kommer för att hämta omhändertagna ockupanter (Skånetrafiken är ju sedan tidigare kända som fascistkollaboratörer av värsta sort så AME hyser inga tvivel om att de slängt av ordinarie passagerare i farten för att kunna ställa upp på snutens sida och forsla demonstranter långt åt helvete).
Senare på kvällen rapporteras alla byggnader vara tomma igen, och 30 personer uppges vara frihetsberövade. Allt vårt stöd till dem!
AME är sammanfattningsvis mycket nöjda med det första slaget i striden för en mänsklig bostadspolitik i Lund och i förlängningen resten världen. Vi är stolta över att ha stridit tillsammans med gamla och nya kamrater och vi hoppas att Ockupationsfestivalen bara är början. Tillsammans är vi starka!
Uppdaterad 19/5 16.53.
Uppdaterad 22/5 19:20.
Sverigedemokratiskt torgmöte saboterat x2
På rasistpartiets Sverigedemokraternas ystadavdelnings blogg publicerades en kungörelse om att partiledaren Jimmie Åkesson skulle besöka Ystad den 11/5. Detta som ett led i sin sverigeomfattande turné inför EU-parlamentsvalet den 7 juni. Jimmie hade även förstakandidaten på SD:s lista för nämnda val, Sven-Olof Sällström, samt SDU-hövdingen Erik Almqvist med sig.
AME var givetvis på plats för att bemöta SD och partiets rasistiska och kvinno- samt arbetarfientliga politik. Vi blev glatt överraskade då det visade sig att en mängd skolungdomar från Österportsskolan hade nått platsen redan före oss. Sverigedemokraterna hade valt att hålla mötet klockan 10:00 på morgonen och därför han en mängd motdemonstranter och socialister inte till platsen för att visa sin avsky i tid. Vi i AME tackar ändå dessa kamrater och hoppas att vi får nöjet att kämpa tillsammans med er även framöver.
Allt som allt var vi ungefär 20-25 motdemonstranter som med slagord, rop, sång och signalhorn störde mötet och gjorde det omöjligt att höra något för de 3-4 åskådare som kommit till platsen för att lyssna på SD:s populistiska skitsnack. Samlade bakom en banderoll med texten "Håll käften jävla rasister!" klargjorde vi för Jimmie och hans vapendragare vad vi socialister anser om SD:s förlegade politik.
Under mötet blev vi glada att se vår gamla vän (från bl.a. "flygbladsutdelningen" i Simrishamn/Tomelilla) Johannes Mårtensson från SDU, med sig hade han den nya förmågan Jonas Marcus som var hjälpsam nog att bära en t-tröja med det alias han går under på ungsvensk.se, "Bedan". Tyvvär var inte allas vår favorit Sammy Sjöblad närvarande, kanske satt han hemma och kommenterade på ungsvensk?
SDU hade uppenbarligen planerat att ha en flygbladsutdelning under mötet men p.g.a. den massiva närvaron av motdemonstranter och det faktum att endast en handfull människor passerade mötet under den timme det fortgick fick de se sig slagna.
AME fick under mötet tips om att Jimmie senare skulle bege sig till Malmö och vi begav oss därför tågvägen dit för att förbereda mottagandet och att styra upp en rejäl motdemonstration. Efter att ha samspråkat med kamrater i Malmö fick vi klart för oss att SD inte skulle ha sitt torgmöte föränn vid 15:30-tiden. Vi tog det därför lungt, solade och gick runt och njöt av sommarvädret i Malmö.
Lite senare träffade en av våra spaningsgrupper på ett gäng SDU:are som strosade runt på stan i väntan på att SD skulle påbörja torgmötet. Medan en grupp täckte varje torg (Gustav Adolfs torg, Lilla torg samt Stortorget) förföljde en grupp SDU:arna. När de märkte detta började de bete sig konstigt; först var de inne på Pressbyrån och ”handlade” i 10 minuter.
När de var klara med det gick de till McDonald’s och stannade där i uppskattningsvis en kvart.
Efter att de varit där och ätit (?) så blev de tydligen sugna på glass och gick till en kiosk där denna godsak skulle inhandlas. AME stod en bit ifrån och iakttog SDU:arnas ohälsosamma frossande. Rasisterna försökte verka oberörda och låtsades inte se oss (vi förföljde dem öppet) men kastade hela tiden nervösa blickar runt sig.
Uppenbarligen blev situationen ohållbar för de nationella gossarna och deras miniführer gav order om reträtt. SDU:arna fick den otroligt smarta idén att fly från platsen i en trampbåt - reträtt förklädd till "nasjonell" utflykt. Uppenbarligen väldigt nöjda med sin egen insats trampade de iväg i rask takt, men de gjorde ett misstag: Efter kontroll med uthyraren kunde AME konstatera att det bara fanns ett ställa att lämna tillbaka trampbåtarna på...
Såhär skriver Jimmie Åkesson på Sverigedemokraternas "Turnéblogg" om motdemonstranterna i Ystad:
"...bilden vi fick bära med oss av Ystadvänstern är att det var rätt snälla och ödmjuka ungdomar."
Lite längre ner skriver han följande om motdemonstranterna i Malmö:
"Kring mötet blev även ett antal SDU:are hotade och jagade."
"...att Malmöpolisen återigen visar att man låter vänsterextrema och mångakulturella våldsverkare styra staden med pöbelmetoder är förstås totalt oacceptabelt."
Det humoristiska i sammanhanget är att det var samma kärngrupp som anordnade motdemonstrationerna i Ystad som följde efter SDU:arna i Malmö och som förstörde mötet där. När Jimmie befinner sig i Malmö som ju är en "mångkulturell stad", för att prata sverigedemokratiska, är de som stör mötena "mångkulturella våldsverkare" medans samma grupp människor gär under benämningen "snälla och ödmjuka ungdomar" då de bemöter SD i en småstad.
Mötet i Malmö blev som fulmedia rapporterat lyckat för vår del och misslyckat för SD som har utlovat att återvända:
"Planen just nu är att på nytt försöka hålla ett möte i Malmö. Det är en principiell fråga - vi får aldrig böja oss för odemokratiska krafter."
AME hoppas på god uppslutning från antidemokratiska krafter, multikulturella våldsverkare, snälla och ödmjuka ungdomar och alla andra! Tillsammans kan vi visa, som vi gjort så många gånger förr, att rasister och högerpolitiker inte har något att hämta i Malmö!
